Historik

Björnhytte Bruk och Masugnsverk

Björnhytte masugn, eller Nya Rävåla masugn, som den i äldsta handlingar ibland benämns, anlades 1654 på kronans allmänning i Grangärde socken. Bergs Collegiet gav privilegium 10 mars år 1658. Under det första decenniet fick bruket vid två tillfällen ta i anspråk arealer av kronans allmänning. I början på 1700-talet anslogs ytterligare mark ur samma allmänning till brukets behov. Samtliga arealer ur allmänningen var s.k. rekognitionsskog och avgiften fastslogs år 1783. Rekognitionsskogarna arrenderade bruket alltså av kronan för en oftast låg avgift.
Björnhytte masugn ägdes inte av bergsbrukande bönder utan startades av två utsocknes köpmän och var sålunda en köpmanshytta. Hyttan såldes i början av 1800-talet till Färna bruk i Västmanland och kom först då i grevesläkten von
Hermanssons ägo. Greve Carl Johan och hans son Carl Fredrik drev Björnhyttan genom sin Inspektor Carl Gustaf Svanberg, men de besökte ganska sällan själva Björnhyttan. Efter den yngre grevens död såldes bruket till en bruksägare från Hofors som dock 1908 sålde egendomen till staten som i sin tur lät egendomen skötas som en kronopark ingående i Domänverket. Numera är hela egendomen i privat ägo.

Greve Carl Johan von Hermansson

Greve Carl Johan von Hermansson (1795 - 1871) blev genom ett arv från sin hustru ägare till Ferna bruk som Björnhyttan tillhörde. I slutet av 1820-talet övertog han ledningen av Färna fideikommiss som en gång var Sveriges största.
Greven var aktiv i riksdagsarbetet och bodde tidvis i Stockholm. Han sägs ha varit inflytelserik i Riddarhuset, men lär inte ha blivit populär i hemtrakten efter att ha motionerat i riksdagen om avlivning som ett häpnadsväckande sätt att lösa vårdproblemet för de äldre! Ryktet spreds att greven, som alltid bar hög krage, var tvingad till det genom att smederna smitt fast en järnring kring hans hals som ett straff för hans otrevliga förslag i riksdagen!
I mitten av 1850-talet överlät han fideikommisset till sin son Carl Fredrik.

Hård regim

I förgrunden syns den ännu bevarade läderpiskan av flätat tjurskinn som användes mot uppstudsiga kolartorpare.
Då den yngre greven, Carl Fredrik, övertagit bruket, byggt ny herrgård, anställt den legendariske inspektoren Carl Gustav Svanberg och friköpt brukets rekognitionsskogar omkring 1856 startades hårda rättegångar mot de kolare som bodde i dessa rekognitionsskogar.
De hårda striderna om stubbe- och röjselrätter, skogsutbrytningar, avrösningar och brukets försök till inlösen av de skuldsatta torpen accompanjerades ofta med påståenden från bruket om olovligt svedjande och eftersatta körslor.
Brukets järnhäll bär stämpeln "18 CvH 18" vilket en finngubbe illmarigt tolkade på sitt eget vis till "18 grevedjävlar i helvittet ... å 18 te"!
Längst bak syns bruksmagasinet som ännu finns välbevarat.

Carl Fedrik von Hermansson

Greve Carl Fredrik von Hermansson (1827 - 1906) övertog på 1850-talet Färna fideikommiss och i Björnhyttan fanns vid samma tid den nyligen tillträdde Inspektoren Carl Gustaf Svanberg. Mängder av processer fördes om äganderätten till de många svedjefinska gårdar som fanns inom Björnhyttans rekognitionsskogar. Rekognitionsskogen, som tidigare arrenderats av kronan, friköptes för en otroligt låg summa. Som ägare av skogarna kunde sen Greven via sin Inspektor Svanberg i Björnhyttan driva processer mot sina skuldsatta kolkörare i Grangärde ting, något som skalden Dan Andersson skildrat.
Dan Anderssons farmor vid det lilla Bränntjärnstorpet var bara en av många som fick kämpa för äganderrätten till sitt ställe.
Under Carl Fredriks tid skakades Färna fideikommiss av konjunkturnedgångar. Troligen använde greven en del av nya herrgården som bostad då han besökte Björnhyttan. Ett rum kallas än idag för grevens rum.

Dan Andersson och hans farmor

Anna Stina Knas (1822 - 1904) var skalden Dan Anderssons farmor. Hon var bosatt i det lilla Bränntjänstorpet intill gränsen mot Ljusnarsberg. I bruksboken år 1821 hade redan inskrivits "Mats Påls Enka Brita (Anna Stina Knas farmor) har vid Läneskillnaden in på Björnhytta Recognitions Skog en liten inkräktning nära vid Ljungeråsens hägnader, hvartill hon ej kunnat visa sig äga någon rättighet eller tillstånd hvadan Hyttägaren ej medgifver henne denna inkräktning få behålla".
Redan på 1850-talets slut startade en rättegångsprocess om det lilla torpet som inte skulle få sitt slut förrän år 1865. Inspektor Svanberg och Greve Carl Fredrik försökte bl.a. med angivare, otillåten skörd på hennes lilla åker och uppförande av byggnader på hennes mark få henne att flytta, men förgäves. Husen fick hon behålla på samma plats, men marken tvingades hon lämna. Hon får personifiera alla de som försökte försvara sig mot brukets omilda behandling.